Bakgrund

Intresset för gotlandsfår ökar i välden. Sedan länge finns etablerade besättningar i Danmark och England. Nya Zeeland har haft gotlandsfår sedan 70-talet och under senare år har intresset ökat för att importera modernare svenskt avelsmaterial. I USA finns några mindre besättningar med varierande grad av rasrenhet. Även där är man mycket intresserad av att förbättra sina djur och höja andelen gotlandsfår i djuren. År 2007 och 2008 exporterades sammanlagt närmare 150 djur från Gotland till estländska Ösel. År 2010 exporterades semindoser från gotlandsfår till Norge och till USA i privat regi. Ytterligare en export av både tackor och baggar gjordes till Storbritannien 2016. Tackorna användes som embryo-donatorer och baggarna för produktion av semindoser. Både USA och Nya Zeeland verkar ha fått tillgång till detta avelsmaterial. På gotlandsauktionen 2021 köptes tre bagglamm av danska gotlandsfårsuppfödare och ett tiotal tacklamm såldes samtidigt till Danmark. Samma år exporterades ett 30-tal tackor till Storbritannien, sannolikt ämnade för vidare export av embryon framför allt Nya Zeeland.

 

På grund av smittskydds- och importrestriktioner är enda sättet för Nya Zeeland och USA att importera renrasiga djur via embryo-transfer. Att ta ut embryon är dock inte tillåtet i Sverige enligt svensk djurskyddslag. I gotlandsfårets avelsplan står dessutom inskrivet att djuren ej får ha avlats genom kirurgisk inklusive laparoskopisk metod. Tackor som utnyttjats för det utesluts från det officiella härstamningsregistret.

 

Från Sverige har vi alltså inga möjligheter att exportera embryon till andra kontinenter. Däremot skulle det teoretiskt vara möjligt att exportera semindoser, något som dock visat sig inte heller vara helt enkelt. I dagsläget sker därför ingen export annat än till Danmark och Norge.

 

Genom att exportera levande djur till andra europeiska länder kan svenska lagar kringgås. Andra mer eller mindre fantasifulla upplägg har också föreslagits, tex att avliva tackan och ta vara på embryon. Är någon stadd vid god kassa går det förstås att köpa toppbaggar i Sverige för export till seminstation i något europeiskt land. De ekonomiska förväntningarna på en sådan bagge lär vara höga och om han

inte skulle vilja samarbeta är nog steget inte långt till att använda electro-ejaculation, vilket är precis vad det låter som och knappast förenligt med svensk djurvälfärd.

 

Den seminstation som drivs i Svenska fåravelsförbundets regi hade under 2021 beställningar på ca 400 doser av gotlandsfår till Danmark och Norge. Doserna är tänkt att användas under flera år framåt. Mycket jobb har gjorts för att undersöka exportmöjligheterna utanför Europa men i dagsläget verkar det som att bl.a. den extra långa karantän som krävs dels gör att baggarna måste stå installade under sommaren, vilket den svenska djurskyddslagen inte tillåter, och omöjliggör att baggarna kan användas i hembesättningarna under normal betäckningssäsong.

 

Många gotlandsfårsägare är tveksamma till om vi ska exportera våra bästa avelsdjur. Men om vi inte är behjälpliga så hittar svenska gotlandsfårsgener ändå ut i världen. Det har historien visat. Både i USA och Nya Zeeland är det framför allt ullproduktion som är intressant och troligen är våra bästa pälsbaggar inte det optimala valet. Kan vi hitta bra ullbaggar åt dem med silk och glans men med tunnare fibrer? En sådan bagge skulle kanske kunna stallas upp i exportkarantän följt av spermaproduktion på seminstation.

 
stäng